Här och nu, idag den 21 september är det Internationella Fredsdagen.
Vanligtvis är det bara information som passerar förbi, man läser det någonstans, noterar, tänker kanske att "Vad fint!" och sen tittar man i kylen och planerar nästa veckas lunchlådor. Tragiskt! Givetvis ska man inte behöva instiftade dagar för att vakna upp och göra skillnad, men nog är de goda påminnelser!
Vanligtvis är det bara information som passerar förbi, man läser det någonstans, noterar, tänker kanske att "Vad fint!" och sen tittar man i kylen och planerar nästa veckas lunchlådor. Tragiskt! Givetvis ska man inte behöva instiftade dagar för att vakna upp och göra skillnad, men nog är de goda påminnelser!
En stor del av familj, vänner, kollegor och även den lilla men ack så trogna skaran följare jag har, har med största sannolikhet noterat att jag är inne i en enda lång process av förändring. Det har hänt mycket i mitt liv och till slut kände jag att jag fastnade i en smärtsamt lång spiral av negativa tankar och bitterhet. Både saker jag inte kunnat påverka och saker jag borde ha påverkat hände parallellt som jag hade en väldigt turbulent vardag. Destruktivt? Minst sagt!
Nu har jag vaknat igen. En dag kände jag bara att "STOPP! Var tog jag vägen i allt det här, vad hände med allt som jag står för och varför ska jag sträva efter att vara sådan som andra förväntar sig av mig?"
Vad i hela världen hände med mina egna värderingar?
Nu har jag tagit tag i det på allvar. Jag har bestämt mig att leva mitt liv på det sätt som känns rätt för mig. Jag kommer aldrig att kunna vara alla andra till lags hur mycket jag än försöker, men om jag letar efter min egen inre röst och hittar den och faktiskt LYSSNAR på den - då är jag sann mot mig själv och mina egna värderingar. Vinsten i det är att oavsett vad jag gör eller vad jag säger så kan jag alltid stå för det! Jag har alltid levt efter det, men tappade tyvärr bort det under en tid, det ångrar jag djupt...
Nu har jag tagit tag i det på allvar. Jag har bestämt mig att leva mitt liv på det sätt som känns rätt för mig. Jag kommer aldrig att kunna vara alla andra till lags hur mycket jag än försöker, men om jag letar efter min egen inre röst och hittar den och faktiskt LYSSNAR på den - då är jag sann mot mig själv och mina egna värderingar. Vinsten i det är att oavsett vad jag gör eller vad jag säger så kan jag alltid stå för det! Jag har alltid levt efter det, men tappade tyvärr bort det under en tid, det ångrar jag djupt...
Och jag tror faktiskt på allra största allvar att om jag börjar här och nu med mig själv så kan jag även påverka det omkring mig till det bättre, inte allt, kanske inte ens mycket - men jag kan göra skillnad! Om inte för någon annan så för mig själv!
Det handlar inte bara om att sitta på fredskonferens i Geneve och rösta för nedrustningar. Det är bra, till och med fantastiskt bra att göra det, men så länge inte individen själv tar steget till förändring kommer vi aldrig komma till en nolltolerans, den måste man hitta i sig själv - och sedan förmedla!
Jag kommer aldrig att bli en perfekt människa, det är faktiskt inte heller något jag strävar efter, jag vill vara vara sann mot mig själv. Och den dag när mina dagar är räknade vill jag inte upptäcka att jag samlat på mig saker jag ångrar, utan istället saker jag och mina efterlevande kan vara stolt över att jag åstadkommit. Stort eller litet är mindre viktigt, bara hellre handling än en ensam tanke!
Början är här. Nu. Idag.
Är Du med mig?
- i insikt, sanning och handling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar